~ Julseder ~
Mer historia finns på sidorna om Advent, Lucia och Nyår


Våra hedniska förfäder firade Midvinterblot, man tror att denna fest ägde rum runt vintersolståndet. Man vet inte så mycket om dessa fester. Hörsägner efter Snorre Sturlasson har skrivits en del på 1200-talet själv levde han på 1000-talet. En viktig ingrediens var ölet och det hette "att dricka jul". Man utbringade skålar för asagudarna.
Man vet inte var ordet jul kommer ifrån, några torier om ordets betydelse är "vändning", "festernas fest", och "snöstormarnas tid".

I Medelhavsländerna firade man förr julen runt trettonhelgen, på 300-talet "lånade" man tidpunkt från romarna och började fira den 25 december.

En viktig julsed från 1700 talet är att sätta upp julkärven till fåglarna. Den som blev först med att sätta upp sin kärve skulle bli först klar med vårarbetet eller med att få in skörden.
Julbordet skulle stå dukat hela julen och ingen fick "ta julen med sig". Man bjöd alltså alla gäster på något ätbart, även tiggare och luffare. Man trodde även att de döda kom på besök och smakade på julmaten under julnatten. Seden att äta lutfisk och risgrynsgröt har sina rötter i de katolska fastereglerna. Här har vi inte haft risgröt så långt tid tillbaka för risgrynen fick importeras och de var dyra.

Julljusen gjorde julen extra högtidlig. Till vardags nöjde man sig med eldstaden men till julen stöptes ljus. Ljusen skulle hålla trolltyg och gastar borta från gården. Att tända extra ljus till julen är en tradition som levt sig kvar. 
Många av dagens jultraditioner är ganska nya.
Att ha en klädd gran inomhus förekom på 1700 talet i rikare familjer men inte förrän vi sekelskiftet 1800/1900 talet började seden bli mer känd.

I Sverige var det tidigare julbocken som delade ut julklapparna. Forna tiders tomte var en liten vätte som hjälpte gårdens folk med allehanda bestyr. Det gällde att hålla sig vän med gårdstomten. På julen var det viktigt att sätta ut ett fat med gröt till honom. Glömde man det kunde han bli arg och lämna gården.
Många av dagens seder kommer från Tyskland.
Bönderna satt ofta upp julstänger, det var avbarkade granar med kvistarna i toppen kvar.
I det svenska bondesamhället var julen ett av de få tillfällen man fick äta färsk mat. Grisen var nyslaktad och brödet nybakat, julbaket skulle ofta vara länge på vissa ställen ända fram till midsommar.
Att äta julskinka är en ganska ny sed, skinkan brukade man förr salta ner och spara till våren.
Dopp i  grytan och lutfisk är troligen gamla seder från våra breddgrader. Pepparkakor har vi haft sedan medeltiden och förr innehöll de faktiskt peppar. Glöggen kom hit på 1800-talet.
Julottan var helgens höjdpunkt, men man skulle akta sig för att komma för tidigt. Då kunde man hamna på de dödas julotta. Även i dag är det många som går i kyrkan på julottan även om man inte gör det så ofta annars. Förr var det tävling hem efter julottan, den som kom först hem skulle nämligen bli den som först fick sin skörd bärgad.
På annandagen började julgillena och de  fortsatte under mellandagarna och kanske ända fram till tjugondag Knut.. Många av våra lekar fanns redan på 1700-talet, t ex blindbock.
Under 1900-talet har julfirande blivit mer likadant över hela landet.

Att julen firas till minne av Jesu födelse vet alla vuxna men hur många barn vet det? Ett litet tips från mig är att man kan berätta om Jesus födelse som en saga med hjälp av krubbfigurerna.

Referenser till mina historiesidor:

Alfredsson Karin och Henning Barbro (1992), Livets fester, Prisma.
Näslund Görel Kristina, Räder Andreá (1995), Julboken , Bonnier Carlsen.
Schildt Margareta red (1982), Jul i vårt hus, Bonniers Juniorförlag.
Schön, Ebbe (1998), Svenska Traditioner, Semic.
Warringer, F Gunnel (1997), Året runt från jul till jul med Jenny Nyström, Forum.